All about the light – porträtt och ljusnörderi!
Jag får ofta frågor om hur jag ljussätter eller retuscherar och har flera gånger blivit ombedd att lägga upp tutorials på min blogg. Jag brukar ju inte skriva så mycket i min blogg utan föredrar att låta bilderna tala. Men nu blev jag lite sugen på att rita en ljus-setup 
Så det här blir mitt första inlägg där jag går in mer på tekniken bakom bilden.
Ljuset är för fotografen vad idéerna är för författaren, läste jag någonstans. Och jag gillar verkligen att ljussätta. Ljus har liksom gått som en röd tråd i mitt yrkesliv. Jag började redan i gymnasiet att intressera mig för teaterljus och ljussatte några teater och musikaluppsättningar. Arbetade sedan i några år som belysningstekniker på Göteborgs stadsteater. Och på den tiden jag jobbade som 3D grafiker i spelbranschen ljussatte jag i 3Dstudio Max och senare Maya.
Jag kan inte säga att jag ljussätter på ett visst sätt, det blir olika varje gång. Jag har ingen standard-setting som jag alltid använder. För varje fotografering vill jag testa något nytt. Men generellt kan jag väl säga att jag alltid fokuserar på blicken och hur ljuset träffar ögonen.
Här ville jag testa att fotografera porträtt influerade av fotografen Martin Schoeller som förevigat massor av celebriteter – Jack Nicholson, Angelina Jolie, Clint Eastwood, Obama, Marilyn Manson för att bara nämna några.
Mina stiliga kollegor fick ställa upp som modeller och jag tog bilderna i ett mötesrum på jobbet med en whiteboard som bakgrund (huvudsyftet med fotograferingen var egentligen att testa de nyinköpta prylarna och även jämföra jobbets Nikon med min Canon i samma ljusförhållanden). Jag hade alltså inte tillgång till mina fulla studioutrustning utan använde två lånade elinchrome blixtar och tog med ytterligare en hemifrån samt min speedlight.
Jag har inte haft ambitionen att skapa exakt samma ljus som Martin Schoeller (min utrustning satte vissa begränsningar där) utan ville snarare göra något i samma anda – alltså ett väldigt cleant och närgånget “rakt på” porträtt med superskärpa och catchlights på var sida av pupillen.
Så här gjorde jag…
Jag har placerat en D-lite 2 med softbox på var sida av modellernas ansikte. Väldigt nära. Lägsta värde på blixtarna. Det ger en ganska märklig skugga rakt över ansiktets mitt som jag lättade upp med ytterligare en Elinchrome D-lite 2 med softbox placerad snett framför modellen, ca 45 graders vinkel ned mot ansiktet. Sedan en silverreflektor nära modellen, ungefär i brösthöjd.
Bakgrunden lystes upp med en vanlig speedlight.
Martin Schoellers porträtt har ett ganska kort skärpedjup vilket ger en ganska cool effekt med blicken i fokus men håret i oskärpa. Den effekten gick tyvärr inte att återskapa rakt i kameran med studioblixtar (Martin använder tydligen inte ens blixtar utan speciella lampor). När man ställer blixtarna så nära modellen (som jag ville göra för att få till ljuset i ögonen och det liksom omslutande ljuset) måste dom sättas på lägsta värde i kombination med ganska små bländare för att inte överexponera. Nästa gång jag tar liknande bilder ska jag nog testa att sätta filter på blixtarna för att ta ned ljusstyrkan och kunna använda större bländaröppningar.
Jag fotograferade med Canon 5D Mark II och min fasta 85:a som är ruggigt skarp.
Retuschmässigt finns det egentligen inte så mycket att säga om dessa bilder då dom är minimalt retuscherade. Har mest tagit bort nån enstaka prick med heal brush, ljusat upp lite skuggor under ögon, dragit ner färgmättnaden och pillat lite med skärpa och kontrast. Och på några av bilder har jag även fejkat lite oskärpa.
Tack till Sam, Fredrik, Rikard, Fredrik och Bjarne för att ni ställde upp som modeller!
Nej, dessa bilder har dessvärre inte jag tagit. Det är några exempel på Martin Schoellers makalösa porträtt.
Kings Of Leon – The Face
